Den senaste rapporten från IPCC utgjorde skrämmande läsning: Vi måste göra mycket mer om vi ska kunna undvika klimatförändringarnas katastrofala följder. Med den nuvarande utvecklingen kommer de globala temperaturerna att öka med 3 °C fram till 2100, vilket kommer att skada den biologiska mångfalden och leda till svåra väderförhållanden som kommer att påverka miljontals människor över hela världen. Faktum är att vi ligger långt ifrån att uppnå Parisavtalets mål om en ökning på mindre än 2 °C.

COP24 i Katowice måste leda till påskyndade ansträngningar genom att befästa dels våra åtaganden, genom skapandet av ett stabilt regelverk och klimatfinansiering, dels våra partnerskap så att vi skapar en mer inkluderande global styrning som omfattar alla förvaltningsnivåer, det civila samhället och företagen.

I en tid då nationella intressen går före internationella förpliktelser behövs en högre ambitionsnivå. EU har åtagit sig att minska växthusgasutsläppen till 80 % av 1990 års nivåer till 2050 och föreslog nyligen en långsiktig strategi för att bli koldioxidneutralt senast 2050, något som vår kommitté – EU:s ledamotsförsamling med 350 företrädare för lokala och regionala myndigheter – har efterlyst sedan 2015. Detta är samma mål som enligt IPCC-rapporten krävs för att hålla uppvärmningen under 1,5 °C.

För de lokala och regionala ledarna är det förnuftigt inte bara ur miljösynpunkt utan även ur affärssynpunkt att göra våra ekonomier grönare, rena vår luft, göra våra hem energieffektiva och trygga en sund och hållbar livsmedelsförsörjning. I den senaste New Climate Economy Report uppskattas att djärva klimatåtgärder skulle kunna ge globala ekonomiska vinster på minst 26 biljoner US-dollar fram till 2030.

Kommunerna och regionerna har kavlat upp ärmarna sedan länge: I år firar vi tioårsjubileet av EU:s borgmästaravtal – ett initiativ där lokala och regionala myndigheter frivilligt åtar sig att överträffa EU:s klimat- och energimål. I dag har över 7 500 städer anslutit sig till denna gräsrotsrörelse, som nu har blivit global. På lokal och regional nivå fortsätter innovation och ambition att driva på den globala klimatagendan.

Trots att de lokala och regionala myndigheternas roll erkändes i Paris har framstegen mot ett verkligt inkluderande globalt klimatstyrningssystem likväl varit långt ifrån tillräckliga. Det fijianska ordförandeskapet för förra årets COP öppnade dörrar som ger de lokala och regionala myndigheterna, det civila samhället och företagen möjlighet att göra sina röster hörda inom FN:s klimatprocess. Denna Talanoa-dialog måste inte bara fortsätta, utan stärkas, eftersom den har visat att vi genom att öka delaktigheten kan höja ambitionsnivån. Denna process är absolut nödvändig om COP24 ska bli en framgång.

Vi behöver ett tillförlitligt, realistiskt och transparent klimatregelverk för att övervaka växthusgasutsläppen, rapportera klimatskyddsinsatser och registrera hur mycket medel industriländerna  kommer att ge till fattigare länder  för att hjälpa dem att minska sina utsläpp och anpassa sig till en varmare värld. Detta är absolut nödvändigt, och vi måste uppmuntra alla regioner och städer i världen att bidra till att målen för hållbar utveckling uppnås genom att delta aktivt i FN:s SDG Cities Leadership Platform och andra liknande initiativ.

Det är därför hög tid att ” lokalt och regionalt fastställda bidrag ” fastställs som ett komplement till de ” nationellt fastställda bidragen ” för att visa att vi alla har ansvar för att vidta klimatåtgärder och upprätthålla motivationen på lokal och regional nivå. Detta kommer att bidra till att överbrygga klyftan mellan parternas nuvarande åtaganden och de minskningar av koldioxidutsläppen som krävs för att vända den globala uppvärmningen.

Att bedöma enskilda bidrag innebär också att hjälpa de regioner och städer som släpar efter. Industriländerna måste stå fast vid sina finansiella åtaganden att stödja mindre utvecklade och mer utsatta länder och regioner.

I Europa har många regioner länge varit beroende av kol och behöver stöd för att ställa om till en koldioxidsnål ekonomi. Europeiska kommissionen uppskattar att kolbrytningen ger 185 000 direkta arbetstillfällen i 12 EU-medlemsstater, men hävdar att det är möjligt att skapa 900 000 arbetstillfällen fram till slutet av nästa årtionde inom områden såsom förnybar energi.

Övergången till en koldioxidsnål ekonomi kräver noggrann planering, tekniskt stöd och regionala investeringar för att se till att de regionala ekonomierna skyddas. I Europa måste vi stärka den gemensamma utformningen av EU:s miljöpolitik – ett område där de lokala och regionala myndigheterna har befogenhet. EU:s regionala investeringar – den s.k. sammanhållningspolitiken – måste stärkas, inte försvagas, så att regionerna och kommunerna kan begränsa och anpassa sig till klimatförändringarna och klimatsäkra sina ekonomier.

Årets förhandlingar i Katowice är avgörande för att lägga grunden för ett stabilt regelverk i syfte att undvika att temperaturerna ökar med mer än 1,5 °C. Mottot för det polska ordförandeskapet för COP24 är ”Att förändras tillsammans”: med rätt politiskt mod och en herkulisk ansträngning av oss alla är det genomförbart. Det omfattar att omvandla vår globala klimatstyrning så att de lokala och regionala myndigheterna formellt får en plats vid förhandlingsbordet för att överbrygga klyftan mellan klimatutfästelserna och resultaten.

Tiden är knapp, världen iakttar oss och vi måste göra mer, snabbare, tillsammans. Ni kan räkna med oss.

_____________