Klicka här för att få en automatisk översättning av texten nedan.
Våra städer efter covid-19: Leipzigstadgans oförminskade betydelse  

I denna intervju besvarar Juan Espadas (ES–PES) , borgmästare i Sevilla samt ordförande för ReK:s ENVE - utskott och arbetsgruppen om den gröna given på lokal nivå, fyra frågor om den nya Leipzigstadgan , en uppsättning principer för att få Europas städer att bli mer hållbara, motståndskraftiga och inkluderande. ReK:s yttrande om förnyelsen av Leipzigstadgan antogs vid plenarsessionen i oktober 2020. Den nya Leipzigstadgan har i dag oförändrad betydelse, särskilt när det gäller att främja hållbarhet i städer efter covid-19-pandemin.

Covid-19-pandemin har belyst behovet av att utveckla mjuk rörlighet eller en ny organisation av arbetet i städer. Dessa rekommendationer är också förenliga med målen i Parisavtalet och genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling . Skulle du säga att ditt yttrande om förnyelse av Leipzigstadgan om hållbara städer i Europa ligger i framkant när det gäller att föreslå nya utvecklingsstrategier för städer efter covid-19-pandemin och inom ramen för återhämtningsplanen?

Både den tyska regeringen, som innehade ordförandeskapet i Europeiska unionens råd under andra halvåret 2020, och Europeiska regionkommittén började arbeta med den nya Leipzigstadgan redan långt före covid-19-krisen. Som folkvalda politiker måste vi se till att vi omvandlar denna fruktansvärda kris till en möjlighet att förbättra livskvaliteten för alla våra medborgare. Under de senaste åren har vi avsevärt förbättrat våra kollektiva strategier för att bekämpa klimatförändringarna genom viktiga internationella avtal – i december 2020 var det fem år sedan Parisavtalet ingicks. Genom den nya Leipzigstadgan uppdateras städernas behov i det nya globala paradigmet. Städerna är drivkraften bakom förändring för att uppnå en mer hållbar och hälsosam värld. Nu när vi har enats om EU:s nya långtidsbudget och återhämtningsplanen i samband med covid-19 visar Leipzigstadgan sin oförminskade betydelse för att möjliggöra en ny era av hållbarhet, motståndskraft och inkludering för våra städer.

I ditt yttrande framhålls att ett partnerskap med europeiska städer är nödvändigt för att EU ska kunna uppnå målen i den europeiska gröna given. Anser du att de lokala och regionala myndigheterna är tillräckligt delaktiga i genomförandet av återhämtningsplanen Next Generation EU? Kommer de medel som regionerna och städerna tilldelas för att utveckla hållbara städer – i hållbara regioner – att vara tillräckliga för att genomföra den gröna och digitala omställningen i Europa utan att lämna någon på efterkälken?

För det första måste vi erkänna att varje EU-medlemsstat har sin egen administrativa struktur. Det är därför en ganska komplicerad uppgift att analysera de lokala och regionala myndigheternas exakta deltagande inom EU:s olika politikområden. Utan tvekan är Europeiska regionkommittén det forum som säkerställer städernas och regionernas deltagande i utformningen av EU:s politik, särskilt Next Generation EU , den återhämtningsplan som syftar till att hantera de dramatiska sociala och ekonomiska konsekvenserna av covid-19. Vi får inte glömma att kommunerna är de enheter som befinner sig närmast medborgarna och som kommer att behöva genomföra de flesta återhämtningsåtgärderna. Lokala – och regionala – myndigheter måste därför stå i centrum för utformningen av återhämtningsplaner och prioriterade investeringar. I början av 2020 presenterades kommissionens prioriteringar av dess ordförande Ursula von der Leyen. Högst upp placerades den europeiska gröna given , EU:s nya tillväxtstrategi för att uppnå klimatneutralitet senast 2050. All EU-politik måste överensstämma med principerna och målen i den europeiska gröna given. Vi kan inte se bakåt. Antingen blir framtiden grön eller så har vi ingen framtid. Kommunerna är avgörande för att uppnå detta mål.

Covid-19-pandemin har också belyst det ömsesidiga beroendet mellan stads- och landsbygdsområden, särskilt när det gäller organisationen av livsmedelssystemen i Europa. Hur föreslår du i ditt ReK-yttrande att man kan stärka samarbetet mellan dessa områden för att bättre uppnå målen i sammanhållningspolitiken, den gröna given eller strategin från jord till bord?

Vi måste stärka samarbetet mellan stads- och landsbygdsområden om vi vill bygga mer hållbara städer. Samarbete om livsmedelsproduktion och -konsumtion är en viktig faktor. Genom att främja konsumtion av livsmedel som produceras i städernas närområde kan vi inte bara bidra till hållbarheten i våra livsmedelssystem utan också förbättra vår hälsa. Jag anser att vi också måste framhålla storstadsområdenas betydelse. Vi kan inte förstå hur städerna fungerar utan att ta hänsyn till de omgivande storstadsområdena och de måste arbeta tillsammans som en helhet för att förbättra städernas resurseffektivitet.

Kommissionen driver på sitt initiativ för att främja ”bättre lagstiftning”. Vad föreslår du på detta område? Anser du att den europeiska planeringsterminen måste reformeras för att ta större hänsyn till regioner och städer, sammanhållningspolitikens mål och genomförandet av den europeiska gröna given?

För det första vill jag klargöra att bättre lagstiftning inte innebär avreglering. Det stämmer att dagens Europa måste vara effektivare, vilket har framgått särskilt tydligt under covid-19-pandemin. Det enda sättet att uppnå detta mål är att stärka samarbetet och samordningen mellan de olika förvaltningsnivåerna: den europeiska och nationella, men också de regionala och lokala nivåerna. Detta är helt klart det första steget mot bättre lagstiftning! Exempelvis kan den europeiska planeringsterminen – den europeiska process genom vilken särskilda ekonomiska rekommendationer varje år utarbetas för EU:s medlemsstater – inte fortsätta att vara ett rent byråkratiskt förfarande utan demokratisk kontroll och utan förankring i de europeiska regionerna. Därför vill vi i Europeiska regionkommittén att regionerna och städerna formellt ska delta i utarbetandet av dessa rekommendationer. Vi efterlyser också att Europaparlamentet ska ges befogenhet att fullt ut utöva sin roll i fråga om demokratisk kontroll, vilket inte är fallet i dag. Dessutom kan man på ett tematiskt plan fråga sig varför rekommendationer i fråga om offentliga investeringar, solidaritet eller målen för hållbar utveckling fram till nyligen saknades bland den europeiska planeringsterminens specifika indikatorer, särskilt med tanke på att den nuvarande krisen visar hur användbart detta skulle vara. Vi måste ändra denna strategi så att vi anpassar oss till och tillgodoser våra medborgares och regioners konkreta behov. Detta är det enda sättet att genomföra den europeiska gröna given utan att lämna någon på efterkälken.

Bakgrundsinformation:

Leipzigstadgan om hållbara städer i Europa antogs 2007 under det tyska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. Den bidrog till att etablera integrerad stadsutveckling som ett koncept på EU-nivå och påverkade utvecklingen av EU - initiativ som agendan för städer .

Den nya Leipzigstadgan antogs vid det informella mötet mellan ministrarna med ansvar för stadsutveckling och territoriell utveckling den 30 november 2020.

I den nya versionen behandlas pandemiers inverkar på städer och kommuner och den ökning av lokala och regionala skillnader som pandemier kan leda till. Den nya texten stöder principerna om en integrerad, platsbaserad strategi med flernivåstyre.

I den nya stadgan konstateras att de omgivande landsbygdsområdena innebär stora fördelar för städerna. I den nya versionen av Leipzigstadgan erkänns uttryckligen vikten av att främja ”digital sammanhållning” i Europa, såväl för medborgarna som för städerna och regionerna.

I den nya Leipzigstadgan erkänns giltigheten av de tre pelarna (bättre lagstiftning, bättre finansiering och bättre kunskap) i EU-agendan för städer, som fastställdes i Amsterdampakten.

Under andra halvåret 2020 följde det tyska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd ReK:s rekommendation om att lägga fram rådets slutsatser om Leipzigstadgan, EU-agendan för städer och dess koppling till EU:s territoriella agenda. De lades fram för och antogs av rådet (miljö) den 17 december 2020.

Pressansvarig: pressecdr@cor.europa.eu