Klicka här för att få en automatisk översättning av texten nedan.
Kollektivtrafiken efter covid-19 – behovet av innovativa och säkra lösningar för den rådande krisen och eventuella framtida kriser  

I denna intervju besvarar Adam Struzik (PL–EPP) , regionpresident i Mazowieckie (Masovien), sex frågor om hur kollektivtrafiken i städer och storstadsområden kan förbättras.

Yttrandet ”Utmaningar för kollektivtrafiken i städer och storstadsregioner” , med Adam Struzik (PL–EPP) som föredragande, ska enligt planerna antas vid ReK:s plenarsession i december 2020.

Yttrandet tar upp de utmaningar som den ökande biltrafiken i städer och storstadsområden innebär och efterlyser hållbara och smarta rörlighetslösningar.

1. Vilka är de främsta utmaningarna för kollektivtrafiken i storstadsområdena?

De viktigaste utmaningarna är framför allt säkra och moderna, dvs. välplanerade, välorganiserade, välintegrerade och välfungerande transporter.

Transporter av god kvalitet kommer att leda till en hög livskvalitet för invånarna om man ser till att de lätt får tillgång till varor och tjänster och god miljökvalitet. Det handlar om avståndet till de platser där invånarna erbjuds tjänster, ekonomisk tillgänglighet och bästa möjliga balans mellan arbete och privatliv.

Kollektivtrafikens höga kvalitet hänger oskiljaktigt samman med dess konkurrenskraft gentemot de individuella transporterna, dvs. balansen mellan användarnas och de lokala myndigheternas kostnader, och frågan om hållbara transporter i form av alternativa transportsätt (gångtrafik, cykling osv.).

De lokala och regionala myndigheterna kommer därför att ha till uppgift att erbjuda resenärerna säkra transportmedel och invånarna en säker livsmiljö.

2. Hur kan man ändra användarnas val och pendlarnas beteende i syfte att främja de mest hållbara transportsätten? Vilka incitament har de lokala och regionala myndigheterna?

Det första steget är att säkerställa integrerade transportsätt och samtidigt systematiskt öka invånarnas medvetenhet och skapa incitament – dvs. bästa möjliga infrastrukturplanering – så att kollektivtrafiken blir mer intressant än de individuella transporterna.

Man bör prioritera verktyg för användning av kollektivtrafiken i form av enkla e-tjänster men man får inte glömma att alla berörda parter, däribland också samhällsgrupper med digitala begränsningar, ska ha tillgång till kollektivtrafiken.

Bra exempel ”kommer nedifrån”, och det är därför ytterst viktigt och angeläget att införa innovativa lösningar för förvaltning och organisering av transporter och bra fysisk planering. Detta gör det lättare att koppla samman kollektivtrafik och individuella transporter. De senare kan inte elimineras utan endast minskas i största möjliga utsträckning. En optimering bör ske på grundval av analyser och diagnoser som grundar sig på uppdaterade data från de system för övervakning av mobilitetsflöden som återfinns i planerna för hållbar rörlighet i städer.

För att uppnå målen om minskade koldioxidutsläpp kommer städerna och storstadsområdena att behöva politiska beslut och tillräckliga ekonomiska resurser, däribland externa resurser från sammanhållningspolitiska medel och övriga finansieringsinstrument.

3. Har man med idén om planer för hållbar rörlighet i städer lyckats överbrygga administrativa och geografiska gränser i syfte att utforma ett system för rörlighet i städer?

I Polen har idén om planer för hållbar rörlighet i städer fått ett mycket gott gensvar och väckt intresse i flera tiotals städer, och flera av dem har valts ut för direkt samarbete med Jaspers.

Det bör betonas att en effektiv planering av rörlighet i städer måste ske med hänsyn till antalet invånare, baseras på erfarenheter av rörlighet samt anpassas till särdragen i områdena och transportsystemen. Man måste exempelvis ta hänsyn till förbindelserna till regionens centralort, planera åtgärder för att ändra mobilitetsmönstren hos invånarna i städer eller storstadsområden samt upprätthålla nära förbindelser och integration med grannstäderna.

För de lokala och regionala myndigheterna handlar det om att göra kollektivtrafiken effektiv genom att integrera den rumsligt, organisatoriskt och i fråga om avgifter. Detta är särskilt viktigt i storstadsområden, regioner med huvudstäder och större tätorter, där pendling innebär att innerstads- och förortstransporter samt lokaltrafik kopplas samman med nationella transporter. Det är viktigt att betona förbindelserna mellan landsbygden och städerna, där det t.ex. i Polen för närvarande finns luckor.

En plan för hållbar rörlighet i städer gör det möjligt att skapa bästa möjliga modell för ett system med gemensamma prissättningssystem och tydliga synergier mellan många kollektivtrafikföretag som är verksamma i samma storstadsområde. Det gör det dessutom lättare att nå hållplatser inom kollektivtrafiken, t.ex. genom ett system med infartsparkeringar i städernas utkanter.

4. Har Europeiska unionen tidigare varit tillräckligt ambitiös i sin transportpolitik? På vilka områden hade den kunnat vara mer ambitiös?

Vitboken från 2011, som har gällt hittills, har blivit föråldrad, och vid kommissionen arbetar man just nu på en strategi för hållbar och smart rörlighet – och detta är ett mycket bra steg. Det stöd som kommissionen ger lokala och regionala myndigheter i form av ytterligare finansieringskällor är nödvändigt. Medlen från EU:s sammanhållningspolitik och finansieringsmekanismer kommer inte bara att användas till stöd för nya transportinvesteringar utan även för modernisering av befintliga transportsystem genom att de hållbara alternativen till privatbilismen blir fler.

En annan aspekt av rörligheten i städerna och kollektivtrafikpolitiken som helhet är att den måste förankras i en bredare socialpolitik. Man måste ta hänsyn till de invånare som drabbas hårdast av alltför höga kostnader för användningen av kollektivtrafiken, både ekonomiska kostnader och externa kostnader i form av buller, luft- och markföroreningar och exproprieringar som sker i syfte att modernisera infrastrukturen.

5. Vilken typ av stöd kommer att behövas för lokala och regionala myndigheter på EU-nivå när det gäller en gemensam transportpolitik?

Den nya transportstrategi som nämns ovan, med en modern vision för rörligheten i städer och storstadsområden, kommer säkerligen att fungera som ett starkt stöd och stimulera ett nytt sätt att se på denna fråga, där kollektivtrafiken är ett viktigt kretslopp i staden som organism.

På vägen mot en utjämning av nivån på de transporttjänster som tillhandahålls måste man se till att städerna och storstäderna som ekosystem får externt ekonomiskt stöd. Förteckningen över program, fonder och instrument är lång och bör vara lättillgänglig, eftersom de enklaste lösningarna ofta visar sig vara de mest effektiva. Detta är det enda sättet att skapa välfungerande integrerade kollektivtrafiksystem. Det är därför viktigt att EU-budgetens medel kanaliseras direkt mot de regionala myndigheter som har ansvaret för dessa uppgifter och som genomför dem genom de operativa programmen för den kommande perioden 2021–2027.

Den särskilda roll som Fonden för en rättvis omställning spelar som en del av det politiska paketet för den europeiska gröna given bör lyftas fram. Dess syfte är att stödja områden som står inför allvarliga samhällsekonomiska utmaningar när det gäller att uppnå klimatneutralitet, vilket innefattar städer och storstadsområden i övergången till en koldioxidfri kollektivtrafik.

6. Covid-19-pandemin har haft en förödande inverkan på användningen av kollektivtrafiken. Hur kan man återställa förtroendet och kompensera för förlorade intäkter för att säkerställa en hög servicenivå även i framtiden?

Tyvärr har covid-19-pandemin lett till en tydlig oönskad tendens att minimera de dagliga mobilitetsbehoven. Detta beror främst på att distansarbete blivit vanligare, att enskilda medlemsstater infört paket som begränsar människors möjligheter att fungera i det offentliga rummet och att känslan av säkerhet i kollektivtrafikens fordon minskat. Ett svar på dessa trender skulle kunna vara att man strävar efter att genomföra konceptet ”15-minutersstaden”.

De lokala och regionala myndigheterna måste investera mer i att förebygga hälsoriskerna i kollektivtrafikens fordon för att återställa balansen efter förlusten av intäkter till följd av den minskade mobiliteten. En effektiv informationskampanj för att främja minskad bilanvändning och minskad ensamåkning till arbetet, vilket förekommer i stor utsträckning, kommer också att fungera som stöd för detta.

En ny strategi för integrerad kollektivtrafik måste omfatta EU-övergripande standarder för förebyggande och upptäckt av specifika hot, inbegripet pandemier, och metoder som garanterar säkra persontransporter vid förekomst av sådana hot.

Kontaktperson:

PresseCdr@cor.europa.eu

Share: