Den brutala invasionen av Ukraina har varit en påminnelse om att EU:s 27 medlemsstater, trots sina skillnader, är nära förbundna av ett åtagande om fred, gemensamma grundläggande värden, demokrati och solidaritet. Allmänhetens förtroende för EU är dock fortfarande lågt; resultaten från det franska presidentvalet nyligen ger visserligen anledning till lättnad, men inte jubel, eftersom 41 % av rösterna gavs till extremhögern. I dag, på Europadagen, efter ett år av diskussioner inom ramen för konferensen om Europas framtid, är det dags att ärligt överväga hur man kan förnya unionens sätt att fungera så att unionen blir mer effektiv och lyhörd samt närmar sig de människor den tjänar.
Pandemin och de humanitära insatserna med anledning av kriget i Ukraina har visat att EU under kristider är beroende av sina regioner, städer och byar. Modiga borgmästare i Ukraina har stått sida vid sida med sina kommuninvånare, medan de polska, rumänska och ungerska gränsregionerna ger stöd och skydd till en stor andel av de över 5 miljoner ukrainska flyktingarna. Kommuner och regioner i hela EU samlar in livsmedel, läkemedel och förstahjälpsmaterial och skickar dem till Ukraina.
Lokala och regionala myndigheter i EU stöder även miljontals ukrainska flyktingar på andra sätt och ger dem tillträde till arbetsmarknaden, bostäder, utbildning och andra sociala tjänster. EU har snabbt stött dessa lokala och regionala myndigheter och gjort det möjligt för dem att använda outnyttjade EU-medel för att hjälpa till att hantera den nya krisen. Europeiska kommissionen har använt EU:s sammanhållningspolitik – regionala fonder – för att stödja regioner som tar emot flyktingar. Behovet av sammanhållning, som en investering och ett värde, har aldrig varit större.
Kriget i Ukraina har också satt EU:s energitrygghet under svår press och ökat energifattigdomen, som redan nu drabbar över 30 miljoner européer. Beslutet att fortsätta köpa gas och olja från Ryssland för att upprätthålla stabiliteten har misslyckats. Medborgarna, i synnerhet ungdomar, är särskilt oroade över klimatnödläget, och därför är det inte tänkbart att återgå till fossila bränslen. EU måste påskynda omställningen till en koldioxidneutral ekonomi. De lokala och regionala myndigheterna har en uppgift att fylla när det gäller att decentralisera energiproduktionen, öka investeringarna i ren energi och finansiera renovering av byggnader.
Under mer än tio år har opinionsundersökningar visat att de lokala och regionala myndigheterna är den förvaltningsnivå som åtnjuter störst förtroende. Skälet är enkelt: den lokala förvaltningen är en del av människors dagliga liv, kan vara lyhörd för behov och ge lämplig respons på deras önskemål. Lokala och regionala förtroendevalda genomför också 70 % av EU:s bestämmelser i våra kommuner och regioner. Denna viktiga roll återspeglas dock inte på ett adekvat sätt i processen för att ta fram dessa bestämmelser på EU-nivå.
Det är dags att ge detta viktiga uppdrag sin rättmätiga plats via Europeiska regionkommittén, som bör få en utökad roll utöver sin nuvarande rådgivande funktion i riktning mot en förpliktande påverkan på områden med en tydlig regional eller lokal dimension. Detta skulle leda till bättre lagstiftning och större demokratisk legitimitet i EU. Det skulle ge de 1,2 miljoner lokala och regionala ledarna en anledning att överbrygga klyftan mellan EU och dess medborgare.
Efter ett år av debatt och goda avsikter har konferensen om Europas framtid visat att medborgarna kräver mer öppenhet, mer inkludering, mer hållbarhet och ökad säkerhet. Den institutionella debatten har hållits i Bryssel och Strasbourg, men processen har stärkt uppfattningen om att lokala och regionala förtroendevalda är en länk mellan medborgarna, regeringarna i medlemsstaterna och unionen. Det är dags att tala och agera utanför Bryssel och de nationella huvudstäderna om den europeiska demokratin ska kunna överleva. Skeptiker och de som känner sig utelämnade ska ges en röst.
Konferensen om Europas framtid har också visat att många förbättringar är möjliga inom ramen för de befintliga EU-fördragen. Bland annat anges det i artikel 20 i EUF-fördraget i att unionsmedborgare ska ha "rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet samt vid kommunala val i den medlemsstat där unionsmedborgaren är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten". Genom de hundratals lokala och regionala valen kan vi ta itu med europeiska frågor med tanke på att 70 % av EU-lagstiftningen genomförs av de regionala och lokala myndigheterna. Även om denna rättighet föreskrivs i fördragen sedan många år tillbaka har EU-institutionerna misslyckats med att investera i förtroendet bland människor på gräsrotsnivå. EU-medborgarskapet innebär rättigheter och skyldigheter. En av dem är att välja och att bli vald. Denna fördragsbestämmelse utgör således en ännu outnyttjad möjlighet som medborgarna kan förvänta sig att EU ska satsa mer på, särskilt mellan EU-valen. Det gäller att finna en lösning redan nu om vi vill undvika att extremister och populister växer sig ännu starkare.
För grundläggande behov som hälsa, försvar eller effektivare beslutsfattande i EU bör fördragsändringar inte vara tabu. Därför är det förslag till ett nytt konvent om EU:s framtid som lagts fram av Europaparlamentet en välkommen möjlighet att genomföra denna grundläggande förändring av de lokala och regionala myndigheternas och Europeiska regionkommitténs roll. Om konferensen däremot inte medför några förändringar kommer den att uppfattas som ytterligare ett spel för gallerierna i Bryssel utan mervärde för medborgarna. Konferensen måste få genomslag utifrån de många reformförslagen, annars kan den bli betraktad som ännu ett meningslöst propagandaverktyg.
Unionen måste förändras, sätta sina regioner och kommuner i centrum, annars finns det en risk för att förändringarna tvingas fram av medborgarna via valurnorna. Hur EU agerar för att skydda flyktingar, hantera klimatkrisen och den ekonomiska återhämtningen efter pandemin kommer att forma medborgarnas åsikter inför 2024. I och med att valet till Europaparlamentet närmar sig kommer de kommande tolv månaderna att vara avgörande för att stärka invånarnas känsla av att Europeiska unionen faktiskt betyder något för dem, för deras familjer och i deras liv. Det är på tiden att EU närmar sig medborgarna.