I denna intervju svarar Csaba Borboly (RO–EPP) på sex frågor om Den europeiska kompetensagendan för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft . Borboly, som är ordförande för distriktsfullmäktige i Harghita, är föredragande för ett utkast till yttrande där kommissionen uppmanas att se över den strategi som den fastställde i sitt meddelande nyligen och att ta hänsyn till den viktiga roll som lokala och regionala myndigheter spelar när det gäller att stödja och utveckla kompetensrelaterad infrastruktur i de flesta medlemsstater. Utkastet till yttrande kommer att läggas fram för omröstning under denna veckas plenarsession , den 3–5 februari.
I ditt yttrande välkomnar du den nyligen lanserade kompetenspakten . Pakten syftar till att sammanföra en rad olika aktörer med inflytande i hela värdekedjan. Hur kan de lokala och regionala myndigheterna i detta avseende bidra till paktens genomförande, i syfte att utveckla gemensamma strategier och utbildningsprogram?
Europeiska kommissionen bör erkänna den roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar inom EU:s huvudsakliga politikområden, som innehavare av relevant lokal infrastruktur, som mottagare av såväl EU-medel som nationellt och regionalt stöd och som den främsta ingången till kommuner och regioner. De spelar en viktig roll när det gäller att finansiera utbildning och utarbeta kompetensrelaterad politik. Om kommissionen vidtar åtgärder för att bygga upp direkta förbindelser med lokala och regionala myndigheter som är intresserade av ett påskyndat utnyttjande av EU-medel för pilotprojekt skulle åtgärderna kunna genomföras betydligt snabbare och effektivare. Lokala och regionala partnerskap mellan lokala och regionala myndigheter, expertgrupper samt företrädare för arbetsgivare och utbildningsanordnare är även det snabbaste sättet att få en förståelse för hur regionalt förankrad kompetensutveckling fungerar i praktiken. Sådana partnerskap kan driva på lokala och regionala förändringar genom att bygga upp kunskap, förståelse och förtroende och genom att involvera alla berörda aktörer.
Såväl yrkesutbildning som teknisk utbildning är beroende av praktik och är knutna till platser och utbildningsinrättningar i betydligt högre grad än digitala färdigheter, språkkunskaper och andra mjuka färdigheter. Har du exempel på bästa praxis i några regioner som kan inspirera till nya initiativ i andra regioner?
Ja, det finns många exempel på god praxis i EU:s regioner. För det första har digitala färdigheter och STEM-ämnen (naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, matematik) blivit ett måste inom yrkesutbildningen, och för de flesta yrken krävs avancerade IKT-färdigheter och digitala färdigheter, till exempel för att sköta toppmoderna maskiner eller toppmodern utrustning. Det finns redan 3D-modellering och lösningar inom alternativ och virtuell verklighet i vissa medlemsstater, så digitaliseringen av yrkesutbildningen är inte en framtidsfråga utan pågår här och nu i delar av Europa, t.ex. i regioner i Tyskland, Frankrike och Irland.
I de flesta medlemsstater spelar de lokala och regionala myndigheterna en viktig roll när det gäller att finansiera utbildning och utarbeta kompetensrelaterad politik. Är de redo att ta på sig uppgifter som rör ett påskyndat utnyttjande av EU-medel i form av pilotprojekt, utformning av lokala och regionala strategier och handlingsplaner samt ökad finansiering för nya initiativ?
Jag anser att de lokala och regionala myndigheterna är redo att ta på sig uppgifter som rör ett påskyndat utnyttjande av EU-medel, eftersom de spelar en viktig roll när gäller att finansiera utbildning och utarbeta kompetensrelaterad politik på lokal nivå. Ett flertal lokala och regionala myndigheter i EU ansvarar för den direkta förvaltningen av underordnade institutioner på olika områden, såsom sjukhus, kulturcentrum och fjällräddning för att bara nämna några exempel från min region, Harghita. Med sina offentliga och politiska ansvarsområden och sin erfarenhet av budgetförvaltning kan de sannolikt hantera ett påskyndat utnyttjande av EU-medel för att genomföra kompetensrelaterade projekt. Genom sitt centrala ansvar för utbildningspolitiken och sin viktiga roll i ungdoms- och sysselsättningspolitiken på lokal nivå kan städer och regioner inleda program, pilotprojekt och stödåtgärder för alla dessa områden med anknytning till kompetensagendans mål.
De flesta utbildningssystem reagerade skyndsamt och flexibelt på nya utmaningar under covid-19-krisen och vissa medlemsstater har snabbt påskyndat digitaliseringen av utbildningen. I vissa mindre gynnade regioner och i missgynnade samhällen har dock tillgången till digitala verktyg varit ett problem, eftersom det fortfarande finns områden med dålig internetanslutning. Hur kan EU och de lokala och regionala myndigheterna förena sina krafter för att ta itu med dessa områdesspecifika problem, som endast sällan återspeglas i allmänna regionala eller nationella data?
I det yttrande om kompetensagendan som vi håller på att utarbeta framhåller vi att alla politiska åtgärder måste vara förenliga med det regionala sammanhanget och att det inte finns någon universallösning. Förslaget utgår från erfarenheterna i flera regioner när det gäller tillgången till digitala verktyg, som har varit avgörande under covid-19-pandemin. Det finns flera sätt för EU att stödja alla regioner se till att ingen hamnar på efterkälken. För det första behövs det en integrerad strategi för utformningen av finansieringsåtgärder: att tillhandahålla digital utbildning handlar om mer än finansiering av utbildningsplattformar och undervisning i digitala färdigheter. Det omfattar infrastruktur såsom tillgång till bredband i mindre gynnade regioner, stationära och bärbara datorer. För det andra bör EU stärka samarbetet och utbytet mellan utbildningssystem och olika läroplaner utifrån människors behov och ta itu med frågan om tillgång till utbildning av hög kvalitet för socialt utestängda och utsatta. Sist men inte minst bör kommissionen överväga att inrätta en europeisk plattform med ett urval av bästa praxis, som skulle vara tillgänglig för lokala och regionala myndigheter och som skulle stödja utvecklingen av strategier och handlingsplaner för anpassning och motståndskraft, för att inspirera till nya lokala och regionala initiativ.
I ditt yttrande understryker du att den europeiska gröna given är viktig och att den kommer att påverka arbetstagare i de flesta sektorer. Hur kan politiska åtgärder hjälpa de anställda att få en tydlig förståelse av den föränderliga världen och klart se att de bör söka nya möjligheter och bygga upp sin motståndskraft?
EU:s politik bör underlätta lanseringen av stödprogram som riktar sig till specifika ekonomiska områden och specifika målgrupper i sektorer som påverkas av den gröna omställningen. Inom ramen för dessa program måste man informera anställda i energiintensiva sektorer om de utmaningar och möjligheter som den digitala och gröna omställningen innebär. För att stödja målgrupperna krävs för det första en bättre förståelse av regionala kompetensrelaterade behov och möjligheter i varje sektor, i synnerhet när det gäller biltillverkning, bygg- och anläggningssektorn, byggtjänster, designsektorn och den kreativa sektorn, läkemedel och livsmedelssektorn. För det andra krävs det att man skapar möjligheter till kompetensutveckling och/eller omskolning för lågutbildade vuxna för att hjälpa dem att komma in eller stanna kvar på arbetsmarknaden. Detta skulle bidra till att undvika en hög arbetslöshet och eventuell åtstramningspolitik. När det gäller motståndskraft bör fokus inte bara ligga på dagens anställda utan även på elever, som bör tillägna sig sådana färdigheter under sina skolår.
Under utarbetandet av ditt yttrande hölls olika samråd, till exempel skriftliga samråd med berörda parter och bilaterala möten online med Europeiska kommissionen och Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop). Vilka var de viktigaste frågorna som togs upp och diskuterades under samrådet med Cedefop? Vilka åtgärder och planer föreslog de för att hjälpa kommissionen att koncentrera sig på lokala och regionala frågor och precisera de lokala och regionala myndigheternas roll?
Under samråden med olika berörda parter mottog vi mycket användbara förslag som hjälpte oss under utarbetandet av detta yttrande. Cedefop betonade att det är viktigt att nå ut till lågutbildade personer. Eftersom de lokala och regionala myndigheterna bäst känner till sina områden är de mest lämpade att nå ut till människor och ta itu med lokala utmaningar. Därför måste de politiska åtgärderna differentieras och beakta lokala särdrag. Dessutom måste den grundläggande yrkesutbildningen, som till stor del är centraliserad, inbegripa olika typer av partnerskap med utbildningsinstitutioner, icke-statliga organisationer och företag, för att bara nämna några. De lokala och regionala myndigheterna är mest lämpade att organisera dessa förbindelser mellan partner på lokal nivå.
Mer information
I juli 2020 lade Europeiska kommissionen fram den europeiska kompetensagendan som syftar till att förbättra kompetensens relevans i EU för att stärka den hållbara konkurrenskraften, säkerställa social rättvisa och bygga upp vår motståndskraft. I agendan sätts ambitiösa mål upp för kompetensutveckling (förbättra den nuvarande kompetensen) och omskolning (utbildning i nya färdigheter) som ska uppnås under de kommande fem åren. Till exempel bör 50 % av alla vuxna i åldern 25–64 år anmäla sig till utbildningskurser varje år och 70 % av alla vuxna i åldern 16–74 år bör ha åtminstone grundläggande digitala färdigheter senast 2025.
Den kompetenspakt som kommissionen lanserade i november 2020 är en gemensam insatsmodell för kompetensutveckling i Europa som omfattar både den offentliga och den privata sektorn. Undertecknarna samtycker till att följa och upprätthålla stadgans viktigaste principer: 1) främja en kultur av livslångt lärande, 2) bygga upp starka kompetenspartnerskap, 3) bevaka utbudet/efterfrågan och förutse kompetensbehov samt 4) motverka diskriminering och verka för jämställdhet och lika möjligheter.
Pressansvarig: pressecdr@cor.europa.eu