Klicka här för att få en automatisk översättning av texten nedan.
EU måste bekämpa desinformation på lokal och regional nivå.  
Lokala och regionala politiker uttrycker sin frustration över de sociala medieplattformarna och uppmanar EU att hjälpa det civila samhället och de lokala myndigheterna att identifiera desinformation.

Europeiska unionen bör ”snarast” involvera lokala och regionala myndigheter i insatser för att motverka desinformation, förklarar Europeiska regionkommittén i en rapport som antogs den 5 december. EU:s ledamotsförsamling för lokala och regionala politiker uppmanade EU att också sätta större press på de sociala medieplattformarna för att de snabbare, mer effektivt och på lämpligt sätt ska reagera på desinformation.

Lokala och regionala ledare har utarbetat rekommendationerna om EU:s åtgärdsplan mot desinformation på eget initiativ, och förslagen ingår därför inte i EU:s formella remissförfarande. Deras unilaterala beslut att skicka ett bidrag till EU:s beslutsfattande institutioner visar dock hur viktigt de anser det vara att lokalanpassa kampen mot desinformation, att sätta större press på den privata sektorn och att göra större insatser och lägga mer resurser på faktagranskning och arbete med det civila samhället.

Rekommendationerna har utarbetats av Randel Länts (EE–PES ), stadsfullmäktigeledamot i Viljandi i södra Estland. ”EU arbetar för närvarande främst på nationell nivå, men desinformationen måste också bekämpas på lokal nivå”, förklarade han. ”I den åtgärdsplan som antogs i december 2018 tas det inte tillräcklig hänsyn till den regionala och lokala nivån, trots att de problem som hänger samman med denna fråga ofta finner sitt ursprung just där. Vissa av lösningarna – t.ex. att utbilda, informera och aktivera medborgarna – måste också ta sin början i våra regioner och städer. Men de flesta av de lokala myndigheterna saknar kunskap om hur desinformation ska motverkas, liksom även pengar och kompetens att göra det. Detta är därför ett område där EU kan gå in och säga ’vi har en del pengar’ och bidra till insatserna för att bygga upp kapaciteten att motverka desinformation, bland annat genom att bygga ut nätverk av faktagranskare och kompensera enskilda faktagranskare som har visat sig vara exakta.”

”Det finns också ett skriande behov av att de sociala medieföretagen blir mer lokala i sitt arbete”, fortsatte han. ”Det är inte ovanligt att deras personal inte förstår vare sig språket eller den politiska och kulturella bakgrunden till de desinformationskampanjer som bedrivs i EU:s regioner. Och som varje person som har försökt att rapportera desinformation eller hatpropaganda vet har de sociala medierna inte något snabbt eller effektivt förfarande för återkoppling att erbjuda. Om de inte bättrar sig på frivillig basis så måste vi tvinga dem, genom reglering. Det som ReK föreslår är åtgärder som återspeglar verkligheten bakom desinformationen: den kommer från både externa och interna källor, den riktar in sig på vår lokala och nationella identitet och den är ofta mycket lokalanpassad. Vi måste tvinga internetföretagen att på ett seriöst sätt brottas med denna verklighet – och måste själva göra detsamma, genom samarbete mellan alla myndighetsnivåer, det civila samhället, allmänheten och de sociala medieplattformarna.”

I rekommendationerna om de sociala medieplattformarna förespråkar ReK bl.a. att EU ska ålägga plattformarna att – genom reglering eller självreglering – ägna sig åt mycket mer upplysningsverksamhet för att informera användarna om desinformation och källkritik, sätta innehåll i ett sammanhang och varna användarna för källor till desinformation inför val och i kristider. Plattformarna bör bidra till att finansiera faktagranskningsnätverk och betala enskilda faktagranskare.

Rekommendationerna innehåller principer och idéer som syftar till att skydda personliga friheter, undvika överreaktioner och bygga upp offentligt stöd. I yttrandet varnas det för att det ”[u]tan tillräcklig insyn finns [...] stor risk för att åtgärder för att motverka desinformation själva hamnar i skottlinjen för fientliga informationsattacker” och kommittén förespråkar därför att ”medborgarna [får] uttömmande information och löpande hålls uppdaterade om t.ex. uppgiftsskydd, behandling av personuppgifter och finansieringsaspekter”. Vidare sägs det att ”[d]en möjliga spridningen av desinformation måste bevakas systematiskt och kontinuerligt” – ”men inte alltid”, vilket innebär att denna högintensiva övervakning bör begränsas till val- och kristider och perioder av snabba samhällsförändringar.

EU:s arbete mot desinformation består av fyra pelare: att förbättra förmågan att upptäcka desinformation, att samordna insatserna, att engagera den privata sektorn att vidta åtgärder och att öka medvetenheten.

Åtgärderna på EU-nivå för att stävja desinformation inleddes 2015 genom att man inrättade en arbetsgrupp för att förbättra EU:s kapacitet att förutse, bekämpa och reagera på spridning av desinformation, att stärka mediemiljön i EU:s medlemsstater och grannskap och att informera om EU:s politik i det östra grannskapet. EU:s arbete har sedan dess fått en bredare och djupare räckvidd, både geografiskt och tematiskt. Bidrag från en expertgrupp på hög nivå 2017 och ett offentligt samråd bidrog i april 2018 till att Bekämpande av desinformation online: en EU-strategi antogs. Sedan dess har sociala medieplattformar kommit överens om en frivillig uppförandekod som svar på EU:s varning om att reglering kan ske om advekvata åtgärder uteblir. Kommissionens åtgärdsplan mot desinformation antogs i december 2018, och i mars 2019 inrättade kommissionen ett system för tidig varning inför valet till Europaparlamentet i maj 2019.

Kontaktperson:

Andrew Gardner

Tfn +32 473843981

andrew.gardner@cor.europa.eu

Dela :