REVIDERAT
EU har alltid varit industrins hem. Genom hela historien har industrin visat prov på sin förmåga att leda förändringar. I dag behöver industrin i Europa ställa om till hållbarhet och digitalisering, som i allt högre grad påverkar alla politikområden. Meddelandet COM(2020) 102 final ”
En ny industristrategi för EU”, som lagts fram av Europeiska kommissionen, tar upp dessa utmaningar. Strategin syftar till att stärka EU:s konkurrenskraft och strategiska oberoende i en tid präglad av geopolitisk instabilitet och ökad global konkurrens.
I meddelandet anges tre nyckelprioriteringar: för det första att bibehålla den europeiska industrins globala konkurrenskraft och lika villkor både på hemmaplan och globalt, för det andra att göra EU klimatneutralt senast 2050 och för det tredje att forma Europas digitala framtid. I strategin undersöks de viktigaste drivkrafterna bakom EU:s industriella omvandling och man föreslår en omfattande uppsättning åtgärder inför framtiden.
Även om de lokala och regionala myndigheternas betydelse uppmärksammas i meddelandet tillmäts de inte den betydelse de förtjänar. ReK påpekade detta i sitt yttrande ”
En platsbaserad strategi för EU:s industripolitik” (som antogs den 26–27 juni 2019, föredragande: Jeanette Baljeu (NL–RE)), där vi lyfte fram den lokala och regionala nivåns betydelsefulla roll i industristrategin och för att få till stånd en platsbaserad strategi.
ReK
- noterar att en platsbaserad strategi kräver väl fungerande nätverk och kluster för samarbete; vi betonar också att interregionalt samarbete mellan dessa är avgörande för att utveckla synergieffekter och uppnå en kritisk massa för saminvesteringar i utbyggnaden av innovation i industriella värdekedjor i hela Europa,
- understryker att regionala och lokala myndigheter har en central roll när det gäller att aktivt få till stånd nödvändig interregional och gränsöverskridande samverkan,
- efterlyser ett stärkt EU-stöd till regionala ekosystem och kluster inom ramen för interregionala innovationsinvesteringar,
- anser att alleuropeiskt och interregionalt samarbete spelar en viktig roll för att förverkliga den cirkulära och koldioxidneutrala ekonomins potential.
Strategin offentliggjordes innan det stod klart att effekterna av covid-19-pandemin skulle bli så pass allvarliga för industrin som helhet. Följaktligen nämns inte krisens potentiella inverkan, och strategin skulle därför kanske behöva anpassas/ses över.
ReK kommer att anta ett yttrande om ”En ny industristrategi för EU” på grundval av kommissionens dokument ”En ny industristrategi för EU”, med största sannolikhet under plenarsessionen den 1–2 juli 2020, med Jeanette Baljeu (NL–RE) som föredragande.
Jeanette Baljeu skulle vilja undersöka ett antal frågor tillsammans med er genom ett skriftligt samråd som vi på ReK kommer att anordna. Samrådet kommer att behandla följande frågor som Jeannette Baljeu skulle vilja att ni besvarade genom att svara på detta e-postmeddelande/skicka ett e-postmeddelande till
econ@cor.europa.eu senast den 14 maj 2020.
Frågor:
Föredraganden vill uppmärksamma er på följande sakområden som den nya industristrategin för EU är uppbyggd kring:
- Klimatneutralitet – den gröna omställningen
- Digitalt ledarskap – den digitala omställningen
- Global konkurrens
Föredraganden har följande frågor:
Vad bör stå i centrum för utvecklingen av de europeiska industriekosystemen, bland annat mot bakgrund av den nuvarande situationen med covid-19?Anser ni att kommissionen bör anpassa konkurrensreglerna och reglerna för statligt stöd till den nya tekniska och globala marknadsutvecklingen? Om så är fallet, kan ni ge oss ett exempel?Hur kan de lokala och regionala myndigheternas ställning stärkas med hjälp av den nya industristrategin? Vilken roll skulle ReK:s ledamöter kunna spela i detta sammanhang?Vad skulle man enligt er mening behöva göra för att säkerställa rättvis konkurrens globalt och på EU:s inre marknad? Vilken roll bör de lokala och regionala myndigheterna spela i kompetenspakten för att säkerställa en inkluderande digital omställning av industrin?
Anser ni att Europeiska kommissionen har fastställt rätt prioriteringar? Vad bör betonas mer? Vad saknas?